publicerad: 2015
kabin
kab·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • hytt; rum för passagerare i flygplan
Singular | |
---|---|
en kabin | obestämd form |
en kabins | obestämd form genitiv |
kabinen | bestämd form |
kabinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kabiner | obestämd form |
kabiners | obestämd form genitiv |
kabinerna | bestämd form |
kabinernas | bestämd form genitiv |