publicerad: 2015
kam
kam
[kam´]
substantiv
~men ~mar • äv. på tupp och om vissa spetsiga maskindelar och naturformationer
Singular | |
---|---|
en kam | obestämd form |
en kams | obestämd form genitiv |
kammen | bestämd form |
kammens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kammar | obestämd form |
kammars | obestämd form genitiv |
kammarna | bestämd form |
kammarnas | bestämd form genitiv |