publicerad: 2015
kanik
kan·ik
[‑i´k]
substantiv
~en ~er • i äldre tid: medlem av domkapitel
Singular | |
---|---|
en kanik | obestämd form |
en kaniks | obestämd form genitiv |
kaniken | bestämd form |
kanikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kaniker | obestämd form |
kanikers | obestämd form genitiv |
kanikerna | bestämd form |
kanikernas | bestämd form genitiv |