publicerad: 2015
kannelyr
kannel·yr
[‑y´r]
substantiv
~en ~er • räffla; räffling
Singular | |
---|---|
en kannelyr | obestämd form |
en kannelyrs | obestämd form genitiv |
kannelyren | bestämd form |
kannelyrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kannelyrer | obestämd form |
kannelyrers | obestämd form genitiv |
kannelyrerna | bestämd form |
kannelyrernas | bestämd form genitiv |