publicerad: 2015
kanonjär
kan·onj·är
el. kan·oni·är
[‑ä´r]
substantiv
~en ~er • artillerist
Singular | |
---|---|
en kanonjär (en kanoniär) | obestämd form |
en kanonjärs (en kanoniärs) | obestämd form genitiv |
kanonjären (kanoniären) | bestämd form |
kanonjärens (kanoniärens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanonjärer (kanoniärer) | obestämd form |
kanonjärers (kanoniärers) | obestämd form genitiv |
kanonjärerna (kanoniärerna) | bestämd form |
kanonjärernas (kanoniärernas) | bestämd form genitiv |