publicerad: 2015
kaplan
kapl·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er 1 präst anställd av en institution; hjälppräst i äldre tid2 ⟨finl.⟩ komminister – I sammansättn. kaplans-.
| Singular | |
|---|---|
| en kaplan | obestämd form |
| en kaplans | obestämd form genitiv |
| kaplanen | bestämd form |
| kaplanens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kaplaner | obestämd form |
| kaplaners | obestämd form genitiv |
| kaplanerna | bestämd form |
| kaplanernas | bestämd form genitiv |


