publicerad: 2015
kelim
kelim
[ke´lim]
substantiv
~en ~er • en österländsk vävteknik
Singular | |
---|---|
en kelim | obestämd form |
en kelims | obestämd form genitiv |
kelimen | bestämd form |
kelimens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kelimer | obestämd form |
kelimers | obestämd form genitiv |
kelimerna | bestämd form |
kelimernas | bestämd form genitiv |