publicerad: 2015
kemiker
kem·ik·er
[çe´m‑]
substantiv
~n; pl. ~ kemi
Singular | |
---|---|
en kemiker | obestämd form |
en kemikers | obestämd form genitiv |
kemikern | bestämd form |
kemikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kemiker | obestämd form |
kemikers | obestämd form genitiv |
kemikerna | bestämd form |
kemikernas | bestämd form genitiv |