publicerad: 2015
kista
kista
substantiv
~n kistor – I sammansättn. kist-, ngn gång kiste-.
Singular | |
---|---|
en kista | obestämd form |
en kistas | obestämd form genitiv |
kistan | bestämd form |
kistans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kistor | obestämd form |
kistors | obestämd form genitiv |
kistorna | bestämd form |
kistornas | bestämd form genitiv |