publicerad: 2015
klämma
1klämma
verb
klämde, klämt, klämd n. klämt, pres. klämmer, imper. kläm • pressa, trycka ihop – Nästan alla sammansättn. med kläm- hör till 1klämma.
Finita former | |
---|---|
klämmer | presens aktiv |
kläms (klämmes) | presens passiv |
klämde | preteritum aktiv |
klämdes | preteritum passiv |
kläm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klämma | infinitiv aktiv |
att klämmas | infinitiv passiv |
har/hade klämt | supinum aktiv |
har/hade klämts | supinum passiv |
Presens particip | |
klämmande | |
Perfekt particip | |
en klämd + substantiv | |
ett klämt + substantiv | |
den/det/de klämda + substantiv | |
den klämde + maskulint substantiv |
klämma åt
• ofta bildl. sätta dit, sätta fastInfinita former att klämma åt infinitiv aktiv Presens particip åtklämmande Perfekt particip en åtklämd + substantiv ett åtklämt + substantiv den/det/de åtklämda + substantiv den åtklämde + maskulint substantiv
2klämma
substantiv
~n klämmor 1 sammanhållande anordning2 besvärlig situation
Singular | |
---|---|
en klämma | obestämd form |
en klämmas | obestämd form genitiv |
klämman | bestämd form |
klämmans | bestämd form genitiv |
Plural | |
klämmor | obestämd form |
klämmors | obestämd form genitiv |
klämmorna | bestämd form |
klämmornas | bestämd form genitiv |