publicerad: 2015
knallert
knall·ert
[knal´‑]
substantiv
~en ~ar • moped
Singular | |
---|---|
en knallert | obestämd form |
en knallerts | obestämd form genitiv |
knallerten | bestämd form |
knallertens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knallertar | obestämd form |
knallertars | obestämd form genitiv |
knallertarna | bestämd form |
knallertarnas | bestämd form genitiv |