publicerad: 2015
kokill
kok·ill
[kokil´]
substantiv
~en ~er • gjutform
Singular | |
---|---|
en kokill | obestämd form |
en kokills | obestämd form genitiv |
kokillen | bestämd form |
kokillens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kokiller | obestämd form |
kokillers | obestämd form genitiv |
kokillerna | bestämd form |
kokillernas | bestämd form genitiv |