publicerad: 2015
koleriker
kol·er·ik·er
[‑e´r‑]
substantiv
~n; pl. ~ • kolerisk person
Singular | |
---|---|
en koleriker | obestämd form |
en kolerikers | obestämd form genitiv |
kolerikern | bestämd form |
kolerikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
koleriker | obestämd form |
kolerikers | obestämd form genitiv |
kolerikerna | bestämd form |
kolerikernas | bestämd form genitiv |