publicerad: 2015
kolhämtare
kol|hämt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑hämtarna • särsk. om behållare
Singular | |
---|---|
en kolhämtare | obestämd form |
en kolhämtares | obestämd form genitiv |
kolhämtaren | bestämd form |
kolhämtarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolhämtare | obestämd form |
kolhämtares | obestämd form genitiv |
kolhämtarna | bestämd form |
kolhämtarnas | bestämd form genitiv |