publicerad: 2015
kollaps
kol·laps
[‑lap´s]
substantiv
~en ~er • sammanbrott; spec. hopfallande av lunga
Singular | |
---|---|
en kollaps | obestämd form |
en kollaps | obestämd form genitiv |
kollapsen | bestämd form |
kollapsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kollapser | obestämd form |
kollapsers | obestämd form genitiv |
kollapserna | bestämd form |
kollapsernas | bestämd form genitiv |