publicerad: 2015
kollision
kol·lis·ion
substantiv
~en ~er • äv. bildl.; till kollidera
Singular | |
---|---|
en kollision | obestämd form |
en kollisions | obestämd form genitiv |
kollisionen | bestämd form |
kollisionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kollisioner | obestämd form |
kollisioners | obestämd form genitiv |
kollisionerna | bestämd form |
kollisionernas | bestämd form genitiv |