publicerad: 2015
kommunitet
kom·mun·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • religiöst samfund: en ekumenisk kommunitet
Singular | |
---|---|
en kommunitet | obestämd form |
en kommunitets | obestämd form genitiv |
kommuniteten | bestämd form |
kommunitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommuniteter | obestämd form |
kommuniteters | obestämd form genitiv |
kommuniteterna | bestämd form |
kommuniteternas | bestämd form genitiv |