publicerad: 2015
kompanjon
komp·anj·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er • bolagsman, meddelägare
Singular | |
---|---|
en kompanjon | obestämd form |
en kompanjons | obestämd form genitiv |
kompanjonen | bestämd form |
kompanjonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kompanjoner | obestämd form |
kompanjoners | obestämd form genitiv |
kompanjonerna | bestämd form |
kompanjonernas | bestämd form genitiv |