publicerad: 2015
koncession
kon·cess·ion
[‑se∫o´n]
substantiv
~en ~er • tillstånd att bedriva viss verksamhet, t.ex. gruvdrift, bankrörelse
Singular | |
---|---|
en koncession | obestämd form |
en koncessions | obestämd form genitiv |
koncessionen | bestämd form |
koncessionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
koncessioner | obestämd form |
koncessioners | obestämd form genitiv |
koncessionerna | bestämd form |
koncessionernas | bestämd form genitiv |