SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

konstapel

kon·­stapel [‑sta´pel] substantiv ~n konstaplar • i äldre tid: en lägre polis­man

Singular
en konstapel	obestämd form
en konstapels	obestämd form genitiv
konstapeln	bestämd form
konstapelns	bestämd form genitiv
Plural
konstaplar	obestämd form
konstaplars	obestämd form genitiv
konstaplarna	bestämd form
konstaplarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  konstalmanacka subst.
  konstalster subst.
  konstans subst.
1konstant adj.
2konstant subst.
  konstapel subst.
  konstart subst.
  konstatera verb
  konstaterande subst.
  konstaterbar adj.
  konstauktion subst.

  Till   alla ordböcker