publicerad: 2015
konstatera
kon·stat·era
verb
~de ~t • fastställa, fastslå: konstatera faktum
| Finita former | |
|---|---|
| konstaterar | presens aktiv |
| konstateras | presens passiv |
| konstaterade | preteritum aktiv |
| konstaterades | preteritum passiv |
| konstatera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att konstatera | infinitiv aktiv |
| att konstateras | infinitiv passiv |
| har/hade konstaterat | supinum aktiv |
| har/hade konstaterats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| konstaterande | |
| Perfekt particip | |
| en konstaterad + substantiv | |
| ett konstaterat + substantiv | |
| den/det/de konstaterade + substantiv | |


