publicerad: 2015
konsternera
kon·stern·era
verb
~de ~t • göra häpen, bringa ur fattningen; jfr konsternation
Finita former | |
---|---|
konsternerar | presens aktiv |
konsterneras | presens passiv |
konsternerade | preteritum aktiv |
konsternerades | preteritum passiv |
konsternera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att konsternera | infinitiv aktiv |
att konsterneras | infinitiv passiv |
har/hade konsternerat | supinum aktiv |
har/hade konsternerats | supinum passiv |
Presens particip | |
konsternerande | |
Perfekt particip | |
en konsternerad + substantiv | |
ett konsternerat + substantiv | |
den/det/de konsternerade + substantiv |