publicerad: 2015
konsternera
kon·stern·era
verb
~de ~t • göra häpen, bringa ur fattningen; jfr konsternation
| Finita former | |
|---|---|
| konsternerar | presens aktiv |
| konsterneras | presens passiv |
| konsternerade | preteritum aktiv |
| konsternerades | preteritum passiv |
| konsternera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att konsternera | infinitiv aktiv |
| att konsterneras | infinitiv passiv |
| har/hade konsternerat | supinum aktiv |
| har/hade konsternerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| konsternerande | |
| Perfekt particip | |
| en konsternerad + substantiv | |
| ett konsternerat + substantiv | |
| den/det/de konsternerade + substantiv | |


