publicerad: 2015
konstruktivitet
kon·strukt·iv·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • det att vara konstruktiv
Singular | |
---|---|
en konstruktivitet | obestämd form |
en konstruktivitets | obestämd form genitiv |
konstruktiviteten | bestämd form |
konstruktivitetens | bestämd form genitiv |