publicerad: 2015
kontemplation
kon·templ·at·ion
substantiv
~en ~er • djup begrundan, försjunkande i betraktelser
Singular | |
---|---|
en kontemplation | obestämd form |
en kontemplations | obestämd form genitiv |
kontemplationen | bestämd form |
kontemplationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kontemplationer | obestämd form |
kontemplationers | obestämd form genitiv |
kontemplationerna | bestämd form |
kontemplationernas | bestämd form genitiv |