publicerad: 2015
kontingent
kon·ting·ent
[‑tiŋgen´t el. ‑tinjen´t]
substantiv
~en ~er 1 bidrag; andel2 avdelning, grupp; manskapsstyrka
Singular | |
---|---|
en kontingent | obestämd form |
en kontingents | obestämd form genitiv |
kontingenten | bestämd form |
kontingentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kontingenter | obestämd form |
kontingenters | obestämd form genitiv |
kontingenterna | bestämd form |
kontingenternas | bestämd form genitiv |