publicerad: 2015
kontinuitet
kon·tinu·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • oavbrutet sammanhang
Singular | |
---|---|
en kontinuitet | obestämd form |
en kontinuitets | obestämd form genitiv |
kontinuiteten | bestämd form |
kontinuitetens | bestämd form genitiv |