publicerad: 2015
kontraktsbrott
kon·trakts|brott
substantiv
~et; pl. ~ kontrakt 1 brott 1
Singular | |
---|---|
ett kontraktsbrott | obestämd form |
ett kontraktsbrotts | obestämd form genitiv |
kontraktsbrottet | bestämd form |
kontraktsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kontraktsbrott | obestämd form |
kontraktsbrotts | obestämd form genitiv |
kontraktsbrotten | bestämd form |
kontraktsbrottens | bestämd form genitiv |