publicerad: 2015
konventikel
kon·vent·ikel
[‑ik´el]
substantiv
~n konventiklar • enskild sammankomst under gudstjänstliknande former länge förbjudet i Sverige
| Singular | |
|---|---|
| en konventikel | obestämd form |
| en konventikels | obestämd form genitiv |
| konventikeln | bestämd form |
| konventikelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| konventiklar | obestämd form |
| konventiklars | obestämd form genitiv |
| konventiklarna | bestämd form |
| konventiklarnas | bestämd form genitiv |


