publicerad: 2015
konventikel
kon·vent·ikel
[‑ik´el]
substantiv
~n konventiklar • enskild sammankomst under gudstjänstliknande former länge förbjudet i Sverige
Singular | |
---|---|
en konventikel | obestämd form |
en konventikels | obestämd form genitiv |
konventikeln | bestämd form |
konventikelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
konventiklar | obestämd form |
konventiklars | obestämd form genitiv |
konventiklarna | bestämd form |
konventiklarnas | bestämd form genitiv |