publicerad: 2015
konvention
kon·vent·ion
substantiv
~en ~er • överenskommelse, fördrag; hävdvunnen uppfattning
Singular | |
---|---|
en konvention | obestämd form |
en konventions | obestämd form genitiv |
konventionen | bestämd form |
konventionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konventioner | obestämd form |
konventioners | obestämd form genitiv |
konventionerna | bestämd form |
konventionernas | bestämd form genitiv |