publicerad: 2015
konvergera
kon·verg·era
[‑verge´ra]
verb
~de ~t • löpa ihop; närma sig varandra el. ett visst värde; jfr konvergens
Finita former | |
---|---|
konvergerar | presens aktiv |
konvergeras | presens passiv |
konvergerade | preteritum aktiv |
konvergerades | preteritum passiv |
konvergera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att konvergera | infinitiv aktiv |
att konvergeras | infinitiv passiv |
har/hade konvergerat | supinum aktiv |
har/hade konvergerats | supinum passiv |
Presens particip | |
konvergerande | |
Perfekt particip | |
en konvergerad + substantiv | |
ett konvergerat + substantiv | |
den/det/de konvergerade + substantiv |