publicerad: 2015
konvergera
kon·verg·era
[‑verge´ra]
verb
~de ~t • löpa ihop; närma sig varandra el. ett visst värde; jfr konvergens
| Finita former | |
|---|---|
| konvergerar | presens aktiv |
| konvergeras | presens passiv |
| konvergerade | preteritum aktiv |
| konvergerades | preteritum passiv |
| konvergera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att konvergera | infinitiv aktiv |
| att konvergeras | infinitiv passiv |
| har/hade konvergerat | supinum aktiv |
| har/hade konvergerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| konvergerande | |
| Perfekt particip | |
| en konvergerad + substantiv | |
| ett konvergerat + substantiv | |
| den/det/de konvergerade + substantiv | |


