publicerad: 2015
konversatör
kon·vers·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • till konversera
Singular | |
---|---|
en konversatör | obestämd form |
en konversatörs | obestämd form genitiv |
konversatören | bestämd form |
konversatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konversatörer | obestämd form |
konversatörers | obestämd form genitiv |
konversatörerna | bestämd form |
konversatörernas | bestämd form genitiv |