publicerad: 2015
kopula
kopula
[kå´pula]
substantiv
~n kopulor • ⟨språkv.⟩ i svenskan särskilt verbet vara
Singular | |
---|---|
en kopula | obestämd form |
en kopulas | obestämd form genitiv |
kopulan | bestämd form |
kopulans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kopulor | obestämd form |
kopulors | obestämd form genitiv |
kopulorna | bestämd form |
kopulornas | bestämd form genitiv |