publicerad: 2015
korrumpera
kor·rump·era
verb
~de ~t • fördärva moraliskt; besticka, muta; jfr korruption: makten korrumperar; korrumperade politiker
Finita former | |
---|---|
korrumperar | presens aktiv |
korrumperas | presens passiv |
korrumperade | preteritum aktiv |
korrumperades | preteritum passiv |
korrumpera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att korrumpera | infinitiv aktiv |
att korrumperas | infinitiv passiv |
har/hade korrumperat | supinum aktiv |
har/hade korrumperats | supinum passiv |
Presens particip | |
korrumperande | |
Perfekt particip | |
en korrumperad + substantiv | |
ett korrumperat + substantiv | |
den/det/de korrumperade + substantiv |