publicerad: 2015
korum
kor·um
substantiv
~et; pl. ~ • kort gudstjänst för militär trupp
Singular | |
---|---|
ett korum | obestämd form |
ett korums | obestämd form genitiv |
korumet | bestämd form |
korumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
korum | obestämd form |
korums | obestämd form genitiv |
korumen | bestämd form |
korumens | bestämd form genitiv |