publicerad: 2015
krage
krage
substantiv
~n kragar 1 på skjorta, jacka o.d.2 på byggnad m.m. – I sammansättn. krag-; de flesta sådana sammansättn. hör till krage 1.
Singular | |
---|---|
en krage | obestämd form |
en krages | obestämd form genitiv |
kragen | bestämd form |
kragens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kragar | obestämd form |
kragars | obestämd form genitiv |
kragarna | bestämd form |
kragarnas | bestämd form genitiv |