publicerad: 2015
kreditiv
kred·it·iv
[‑i´v]
substantiv
~et; pl. ~ 1 fullmakt för en stats sändebud2 åtagande av el. uppmaning till bank att hålla visst belopp till ngns förfogande
Singular | |
---|---|
ett kreditiv | obestämd form |
ett kreditivs | obestämd form genitiv |
kreditivet | bestämd form |
kreditivets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kreditiv | obestämd form |
kreditivs | obestämd form genitiv |
kreditiven | bestämd form |
kreditivens | bestämd form genitiv |