publicerad: 2015
krita
1krita
substantiv
~n kritor 1 stycke av lös och avfärgande kalksten; när det kommer till kritan när det verkligen gäller2 knappast pl.; ⟨geol.⟩ perioden efter jura3 knappast pl.; ⟨vard.⟩ kredit: köpa på krita – De flesta sammansättn. med krit- hör till 1krita 1.
Singular | |
---|---|
en krita | obestämd form |
en kritas | obestämd form genitiv |
kritan | bestämd form |
kritans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kritor | obestämd form |
kritors | obestämd form genitiv |
kritorna | bestämd form |
kritornas | bestämd form genitiv |
2krita
verb
~de ~t • skriva el. bestryka med krita
Finita former | |
---|---|
kritar | presens aktiv |
kritas | presens passiv |
kritade | preteritum aktiv |
kritades | preteritum passiv |
krita | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att krita | infinitiv aktiv |
att kritas | infinitiv passiv |
har/hade kritat | supinum aktiv |
har/hade kritats | supinum passiv |
Presens particip | |
kritande | |
Perfekt particip | |
en kritad + substantiv | |
ett kritat + substantiv | |
den/det/de kritade + substantiv |