publicerad: 2015
krokben
krok|ben
substantiv
~et; pl. ~ • sätta, lägga krokben för ngn sätta ut benet för att ngn ska snubbla på det
Singular | |
---|---|
ett krokben | obestämd form |
ett krokbens | obestämd form genitiv |
krokbenet | bestämd form |
krokbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
krokben | obestämd form |
krokbens | obestämd form genitiv |
krokbenen | bestämd form |
krokbenens | bestämd form genitiv |