publicerad: 2015
krom
krom
[krå´m]
substantiv
~et el. ~en • en metall
Singular | |
---|---|
ett krom (en krom) | obestämd form |
ett kroms (en kroms) | obestämd form genitiv |
kromet (kromen) | bestämd form |
kromets (kromens) | bestämd form genitiv |