publicerad: 2015
kronvittne
kron|vittne
substantiv
~t ~n • brottsling som mot löfte om strafflindring vittnar mot sina medbrottslingar
Singular | |
---|---|
ett kronvittne | obestämd form |
ett kronvittnes | obestämd form genitiv |
kronvittnet | bestämd form |
kronvittnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kronvittnen | obestämd form |
kronvittnens | obestämd form genitiv |
kronvittnena | bestämd form |
kronvittnenas | bestämd form genitiv |