publicerad: 2015
kruka
kruka
substantiv
~n krukor 1 en typ av lergodskärl2 feg person – Alla sammansättn. med kruk- hör till kruka 1.
Singular | |
---|---|
en kruka | obestämd form |
en krukas | obestämd form genitiv |
krukan | bestämd form |
krukans | bestämd form genitiv |
Plural | |
krukor | obestämd form |
krukors | obestämd form genitiv |
krukorna | bestämd form |
krukornas | bestämd form genitiv |