publicerad: 2015
kub
kub
substantiv
~en ~er 1 en regelbunden rymdgeometrisk figur med sex kvadratiska sidor2 produkt som uppkommer när ett tal multipliceras med sig självt två gånger: kuben av 3 är 27 – Alla sammansättn. med kub- hör till kub 1.
Singular | |
---|---|
en kub | obestämd form |
en kubs | obestämd form genitiv |
kuben | bestämd form |
kubens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kuber | obestämd form |
kubers | obestämd form genitiv |
kuberna | bestämd form |
kubernas | bestämd form genitiv |