publicerad: 2015
kungöra
kun|göra
[kun`‑]
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • tillkännage, meddela
Finita former | |
---|---|
kungör | presens aktiv |
kungörs (kungöres) | presens passiv |
kungjorde | preteritum aktiv |
kungjordes | preteritum passiv |
kungör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kungöra | infinitiv aktiv |
att kungöras | infinitiv passiv |
har/hade kungjort | supinum aktiv |
har/hade kungjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
kungörande | |
Perfekt particip | |
en kungjord + substantiv | |
ett kungjort + substantiv | |
den/det/de kungjorda + substantiv |