publicerad: 2015
kungamakt
kunga|makt
substantiv
~en ~er kung makt 1
| Singular | |
|---|---|
| en kungamakt | obestämd form |
| en kungamakts | obestämd form genitiv |
| kungamakten | bestämd form |
| kungamaktens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kungamakter | obestämd form |
| kungamakters | obestämd form genitiv |
| kungamakterna | bestämd form |
| kungamakternas | bestämd form genitiv |


