publicerad: 2015
lärjunge
lär|junge
substantiv
~n ‑jungar • elev; efterföljare; apostel
Singular | |
---|---|
en lärjunge | obestämd form |
en lärjunges | obestämd form genitiv |
lärjungen | bestämd form |
lärjungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lärjungar | obestämd form |
lärjungars | obestämd form genitiv |
lärjungarna | bestämd form |
lärjungarnas | bestämd form genitiv |