lättalätta
verb
~de ~t • göra lättare; bli lättare; höja sig, lyfta| Finita former |
|---|
| lättar | presens aktiv |
| lättas | presens passiv |
| lättade | preteritum aktiv |
| lättades | preteritum passiv |
| lätta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att lätta | infinitiv aktiv |
| att lättas | infinitiv passiv |
| har/hade lättat | supinum aktiv |
| har/hade lättats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| lättande |
| Perfekt particip |
|---|
| en lättad + substantiv |
| ett lättat + substantiv |
| den/det/de lättade + substantiv |
lätta upp
• göra mer avspänd: lätta upp stämningen| Infinita former |
|---|
| att lätta upp | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| upplättande |
| Perfekt particip |
|---|
| en upplättad + substantiv |
| ett upplättat + substantiv |
| den/det/de upplättade + substantiv |
