publicerad: 2015
lakej
lak·ej
[lakej´]
substantiv
~en ~er • livréklädd betjänt; bildl. hantlangare, eftersägare
Singular | |
---|---|
en lakej | obestämd form |
en lakejs | obestämd form genitiv |
lakejen | bestämd form |
lakejens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lakejer | obestämd form |
lakejers | obestämd form genitiv |
lakejerna | bestämd form |
lakejernas | bestämd form genitiv |