publicerad: 2015
laryngit
lar·yng·it
[‑yŋgi´t]
substantiv
~en ~er • inflammation i struphuvudet
Singular | |
---|---|
en laryngit | obestämd form |
en laryngits | obestämd form genitiv |
laryngiten | bestämd form |
laryngitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
laryngiter | obestämd form |
laryngiters | obestämd form genitiv |
laryngiterna | bestämd form |
laryngiternas | bestämd form genitiv |